Bloggeriet har gått sådär, precis som det alltid har gjort. Inget nytt.

För en dryg vecka sedan träffade jag en engelsman som delade lägenhet tillsammans med en kille i min klass. Det var i den lägenheten allting började. Nu syftar jag inte på något vulgärt utan snarare en evolution, kanske t.o.m rite of passage om vi ska vara överdrivna.

Därefter umgicks vi varje dag så mycket det bara gick. Han bjöd mig på den ena rätten efter den andra på den ena restaurangen finare än den andra. Det var galet och det var underbart. Vi promenerade runt i Chamonix och pratade om allt möjligt. Jag började få en bild av honom och jag gillade den. Extremt. Nej, det hade inte med pengarna att göra.

Tidigt i veckan frågade han mig på kvällen vad jag ville göra;

Jag – Take me to Paris
Detta sades ytterst skämtsamt
Han – When would you like to go?
Jag – This weekend
Fortfarande ytterst skämtsamt
Han – I’ll see what I can do.

Några dagar senare satt vi på ett tåg till Paris och några timmar senare var vi i Paris. Det hela var galet och ofattbart och taget direkt ur en blaskig romantisk sörja och alldeles alldeles jävla underbart.

Vi promenerade runt nonstop i över 12 timmar första dagen. Besökte museum, satt på caféer och skrattade åt människorna som gick förbi. Jag skrev lite vykort och han blundade o njöt av solen. Vi gick på små, trånga gator och vandrade förbi de värsta turisfällorna. Vi hade kul och vi skrattade och njöt och trivdes. Mot kvällningen tog vi några öl i Latin kvarteren och vandrade därefter till en alldeles gudomlig restaurang serverande medelhavsmat. Vi beställde in en stor bricka med musslor, räkor, ostron, krabba, kräftor, sniglar mm. Sorgligt gott i varje mans mun.

På söndagen åt vi frukost utomhus i solen och vandrade sedan vidare till Le Louvre. Tydligen var det gratis inträde och människorna trängdes. Vi gjorde ett tappert försök men jag blev pissed off och det slutade med att vi hamnade i en liten dispyt. Ganska coolt.
Vi gick därefter ut och lade oss ner i gräset för en liten snooz.

På kvällen köpte vi med oss lite vin, crackers, ost, oliver, choklad, jordgubbar, skinka mm och satte oss ner vid Seine-floden i nattens skimmer. Vi satt precis vid vattnet med Notre Dame snett framför oss. 50 meter bakom satt några ungdomar och spelade gitarr och sjöng och allt var så perfekt det bara kan bli.
Paris var hjärtskärande vackert och upplyst och vyn av Notre Dame gjorde mig nästan gråtfärdig. Vi satt där i flera timmar och pratade och kysstes om vartannat. En stor turistbåt körde förbi fullsmockad med människor som tjöt och visslade och applåderade när vi gav dem en show. Det hela var så jävla underbart och fantastiskt och ett av de finaste minnena jag kommer bära med mig.

Nu har han åkt tillbaka till England för att hälsa på sin familj i två veckor och därefter beger han sig till Norge för vandring i ytterligare två veckor. Sedan tar han flyget till Sverige för att hälsa på mig! Dude, someone just slap me in the face...!

Nåväl, vädret i Chamonix är nästan äckligt varmt men härligt. Om en vecka sitter jag på planet på väg hem och ska äntligen få träffa mina kompisar igen!! :)

Au revoir