Man kör på en mental förberedelse, utför olika uträkningar för att planera racet i bästa möjliga mån och sedan stålsätter man sig inför kommande utmaningar. När klockan börjar närma sig 04.00 och man inte längre kan känna sina egna knän behöver man inte oroa sig eller drabbas av panik. Detta är fullt normalt!

Trots detta inomnia-race anlände jag ändå försent till skolan. 

Insöp ännu mera kaffe och cappuccino och kände hur övertröttheten hängde över mig. Att vara övertrött är faktiskt ur många olika aspekter väldigt behagligt men framförallt roligt. Allt som pågår har en hysteriskt komisk glans över sig och att någon säger hej till en i korridoren kan få en att vika sig dubbel. 

Hur som helst, kvart i två begav jag mig hem till lägenheten för att packa resväskan med onödiga prylar inför min kommande skidresa till Schweiz. När jag såg sängen inklämd i ena hörnet av mitt rum tyckte jag att den såg så ensam ut och bestämde mig för att skeda med den en stund. Ställde väckarklockan på halvtre och tänkte att en powernap om 30 min säkerligen hade gjort mig gott. 

När jag vaknade igen fem och en halv timma senare var det mörkt ute.. %()#"&(%=)`"(%)=("#)=##"`/%"`"()%"`/)"%`()#/%(/€). Jag slängde ner alla mina tillhörigheter och insåg att det inte fanns ngn tid att tvätta när jag skulle komma hem till familjen. Svordomar och koppar slängdes mot väggarna och jag tänkte att det där kunde Emil minsann plocka upp!

Nu sitter jag här och ska strax gå till bussen. Imorgonbitti befinner jag mig i Köpenhamn för att ta flyget till backen. 

Wish me real fuckin' luck!

Jag är hon med gulsot. Bra.