Det kan ha varit första gången i mitt liv som jag har stigit upp vid fyra utan att någon väckte mig.

Isabella och Linn som bestämde sig för att terrorisera mitt hem under mina sista timmar i Sverige för ett tag, sov över och snoozade fram till 0515.. Jävla lata människor. De städade i alla fall mitt rum och köket medan jag gick på mycket viktiga uppdrag. 

Det här hade kunnat vara Köpenhamns flygplats, men det är det inte.

Det är Bangkoks.. Sugit..

Vi däckade vid halv elva efter en mycket fartfylld dag. Jag och Linn mötte Isabella cyklande på varsin lillebror-cykel.. Alltså sådana cyklar då det går snabbare att sitta och halvspringa än att cykla. Det var hysteriskt kul av någon anledning och vid första åsynen av Isabella kunde man se en liten glimt av irritation och embaressment. Like she's not used to it?!

Därefter racade vi hem till mig och satte igång med storstädningen. Det kan vara så att det ser värre ut nu än då, men grejen var ju att vi sysselsatte oss med något. 

Sedan var det min gamla moppe som fick sig en omgång. Den har inte rört sig på fyra år och vi hällde i både olja och vad vi trodde var bensin; det gick inte. Så vi pissade på den och började leta efter nycklarna till gräsklipparn'. Jag menar, ngt åk måste vi ju ha?! Efter en halvtimmes letande hittades nycklarna och vi tjöt av förtjusning.. Lyckan var total och jag bara kände hur vi var oslagbara och "on top of the world"

Vi rullade ut den och jag antog förarplatsen och vred om nyckeln.. Isabella och Linn tittade förväntansfullt på mig med barnsliga leenden och tindrande ögon och jag bara kände hur den här dagen skulle slå allt..

Som sagt, jag vred om och han började brumma. Mer än så var det inte. Jag försökte och försökte men han gick inte igång.. Små tårar trillade nerför min kind och jag försökte dölja dem.. 

Isabella och Linn såg förskräckta ut och jag kände en stor klump i bröstet. Tappra försök gjordes av oss alla tre med klipparn' vägrade sätta igång.. Vi låtsades kolla på motorn och dra i lite grejer men inget hjälpte.. Inget mer än att rulla in den igen.. Besegrade började vi putta på honom och då hade däcken gått i lås! Workout-pass värre en alpingympa (tro mig, jag råkade av misstag gå på alpingympa när jag egentligen skulle gå på vanlig gympa. Det var fruktansvärt och jag har ännu inte återhämtat mig)

Inget mer än att gå ut o gå med hunden. Jag var då Gnome med styrkan mod, Isabella var en Elf och hon hade extremt bra hörsel, Linn var priest som inte healar och Shaggy var The Dog. 

Detta är jag som sjukt grym och modig

Gnome..

Linn som ganska ful priest..

Palla att Isabella går runt med pushup och bar mage 

med ett svärd.. Jag är nog den som är mest praktisk när

det kommer till utrustningen. 

Det hela gick ut på att plinga på dörrar och sedan springa fort som fan därifrån. För att kunna levla från t.ex 2 till 5 direkt gäller det att ta flera hus på raken. Det är mycket farligare och eftersom jag måste se efter Isabella och Linn tyckte jag det var onödigt att ta sådana risker. 

Som modig Gnome var det jag som gick fram och plingade, Isabella lystrade till misstänksamma ljud och Linn healade allt som behövde healas. Fast den ende som verkligen behövde det var Linn. 

Hon tyckte inte det var kul o sa "Jag vill inte leka mer!" "Bara en level till" replikerade jag med en hysterisk blick.

Vi kom till level tre och nu måste jag vänta minst 5 veckor innan vi kan sätta igång igen.

Shaggy blev avskedad som The Dog eftersom han skällde för mycket. Det är som sagt onödigt att ta för många risker. 

Nu sitter jag här på Köpenhamns flygplats och väntar på att få "boarda". Aah, jag älskar flygplatser. 

För övrigt träffade jag två fransyskor i Lund som också skulle åka till Frankrike.. Vi delade taxi och jag guidade dem runt på malmö's station och lite på flygplatsen. Jag är en bra guide. Men är det ett tecken? Att dem var fransyskor..?