I'm back from Chamonix.
Äntligen har jag fått träffa mina vänner igen, huruvida det var bra eller inte kan jag inte riktigt bestämma mig för.
De hade diskuterat mitt utseende och kommit fram till att en permanent vore det bästa för mig, om jag ville uppnå total lycka.
Jag gick till frisören och sa "Jag vill ha en permanent". Det är ju ändå bara hår, tänkte jag.
Numera vänder sig folk om på gatan och undrar vafan jag har en könssjukdom på huvudet för. James kommer om två veckor. Aah, vad underbart allt är.
För tillfället befinner jag mig i Belgien för att titta på skolor samt hus. Eftersom jag bara har gått två år på gymnasiet verkade det vara en bra idé att slutföra min gymnasiala utbildning i Belgien. Den skandinaviska skolan var ett big jävla fiasko. Töntiga 08:or som bytte om inför varje måltid med backslick och gucci-glasögonen i högsta hugg. Skolan var fantastiskt vackert belägen med otrolig natur och internatet var i ett otroligt vackert slott(!). Bara en sådan grej gör att man blir sugen. Lärarna verkade jättebra men eleverna.... Jag kommer aldrig i mitt liv klara av att vara nära sådana pretto-människor i mer än en vecka, än mindre ett helt år.
Alla var väldigt trevliga, men när de mobbade sprang efter de populära och sa "Gud, jag älskar dina skor", eller när dem slängde mat på varandra, eller när dem pekade på folk 5 meter längre bort och sa "Guuuuud, vad pinsam hon var på festen igår", eller pratade om alla intriger som ägde rum på slottet ville jag bara spy upp all min mat ner i halsen på var och en av dem. Bara för att markera att jag var äcklad....
IB vill jag inte gå för då måste jag göra två år i stället för ett. No fuckin way.
Så det verkar som om det inte blir ngt tredje år för mig. Mina föräldrar pratar om att jag ska jobba i stället och skaffa mig en utbildning genom det. OKEJ. Sounds great to me. Så länge jag inte behöver sätta mig bakom en skolbänk med inkompetenta lärare (jag tänker mig Ann-Margret, Martin Martinez (som förvisso kan vara rätt inspirerande), Lars Karlsson m.m) så känns det rätt okej.
Dock måste jag säga att mitt liv känns ganska så tumult-artat och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
NU PALLAR JAG INTE MER FÖR NU SKA JAG KOLLA PÅ EN JÄTTESPÄNNANDE DOKU-SÅPA SOM ÄR DUBBAD TILL FRANSKA!!!
Jag ska sluta röka...!
Sitter just nu på ett café med en (håll i hatten) cappuccino bredvid mig. Det är min andra. Eller egentligen tredje för idag, men andra på detta stället. Ska senare möta upp min sex-fixerade rumskompis (hon är INTE min kompis) för en fjärde cappuccino och lite småprat. Kanske om sex. Det är ju det enda vi har gemensamt egentligen. Eller ja, hon HAR sex och jag LYSSNAR på sex.
Två av mina bästa vänner har fyllt år (19 ha! Welcome to my world.. Sucks, doesn't it?) o tanken var från början att jag skulle hitta ngt fint i Paris, men så blev inte fallet. Jag vet inte riktigt om jag vågar förlita mig på Chamonix's utbud så jag får väl lämna det i Genève's händer.
Idag, som alla andra dagar i princip, är det strålande väder och jag vågar nog påstå att det är varmare här än i Sverige, trots att jag befinner mig i Alperna.
Häromdagen dog en kille i backen. Tydligen är det ganska vanligt här. Många försvinner i laviner och glaciär-sprickor. Jag kan tycka att det är lite onödigt att gå alltför nära en sådan spricka. Hur som helst, den här killen skulle göra ett ganska avancerat hopp men landade olyckligtvis på huvudet och dog omedelbart.
Imorgon blir min sista dag på skolan och det känns både tråkigt och fruktansvärt befriande.
Nåväl, snart hemma!!
à bientôt!
Min balkong. tjo ko
Bloggeriet har gått sådär, precis som det alltid har gjort. Inget nytt.
För en dryg vecka sedan träffade jag en engelsman som delade lägenhet tillsammans med en kille i min klass. Det var i den lägenheten allting började. Nu syftar jag inte på något vulgärt utan snarare en evolution, kanske t.o.m rite of passage om vi ska vara överdrivna.
Därefter umgicks vi varje dag så mycket det bara gick. Han bjöd mig på den ena rätten efter den andra på den ena restaurangen finare än den andra. Det var galet och det var underbart. Vi promenerade runt i Chamonix och pratade om allt möjligt. Jag började få en bild av honom och jag gillade den. Extremt. Nej, det hade inte med pengarna att göra.
Tidigt i veckan frågade han mig på kvällen vad jag ville göra;
Jag – Take me to Paris
Detta sades ytterst skämtsamt
Han – When would you like to go?
Jag – This weekend
Fortfarande ytterst skämtsamt
Han – I’ll see what I can do.
Några dagar senare satt vi på ett tåg till Paris och några timmar senare var vi i Paris. Det hela var galet och ofattbart och taget direkt ur en blaskig romantisk sörja och alldeles alldeles jävla underbart.
Vi promenerade runt nonstop i över 12 timmar första dagen. Besökte museum, satt på caféer och skrattade åt människorna som gick förbi. Jag skrev lite vykort och han blundade o njöt av solen. Vi gick på små, trånga gator och vandrade förbi de värsta turisfällorna. Vi hade kul och vi skrattade och njöt och trivdes. Mot kvällningen tog vi några öl i Latin kvarteren och vandrade därefter till en alldeles gudomlig restaurang serverande medelhavsmat. Vi beställde in en stor bricka med musslor, räkor, ostron, krabba, kräftor, sniglar mm. Sorgligt gott i varje mans mun.
På söndagen åt vi frukost utomhus i solen och vandrade sedan vidare till Le Louvre. Tydligen var det gratis inträde och människorna trängdes. Vi gjorde ett tappert försök men jag blev pissed off och det slutade med att vi hamnade i en liten dispyt. Ganska coolt.
Vi gick därefter ut och lade oss ner i gräset för en liten snooz.
På kvällen köpte vi med oss lite vin, crackers, ost, oliver, choklad, jordgubbar, skinka mm och satte oss ner vid Seine-floden i nattens skimmer. Vi satt precis vid vattnet med Notre Dame snett framför oss. 50 meter bakom satt några ungdomar och spelade gitarr och sjöng och allt var så perfekt det bara kan bli.
Paris var hjärtskärande vackert och upplyst och vyn av Notre Dame gjorde mig nästan gråtfärdig. Vi satt där i flera timmar och pratade och kysstes om vartannat. En stor turistbåt körde förbi fullsmockad med människor som tjöt och visslade och applåderade när vi gav dem en show. Det hela var så jävla underbart och fantastiskt och ett av de finaste minnena jag kommer bära med mig.
Nu har han åkt tillbaka till England för att hälsa på sin familj i två veckor och därefter beger han sig till Norge för vandring i ytterligare två veckor. Sedan tar han flyget till Sverige för att hälsa på mig! Dude, someone just slap me in the face...!
Nåväl, vädret i Chamonix är nästan äckligt varmt men härligt. Om en vecka sitter jag på planet på väg hem och ska äntligen få träffa mina kompisar igen!! :)
Au revoir
