Borta bra, hemma också bra
Sitter här hemma hos mamma och andas in den hemtrevliga miljön som jag har varit utan så länge.
Men jag ska inte säga "borta bra men hemma bäst", för det här är inte mitt hem längre på samma sätt.
Tillsammans har vi gått en hel del promenader, både med häst/hund och utan. Gick till ICA med en ryggsäck för att handla
och jag kunde inte låta bli att känna mig lite som en tattare som inte köpte någon påse. Slängde ner varorna snabbt som fan och gav sedan ryggsäcken till mamma med ett "nu pyser vi". Men det är bättre så än att bära på påsar när man ska gå i 20 minuter. I guess.
Hästarna har åkt iväg till Loppan i Kalmar (ja, jag har tre hästar. De ska dock säljas) och nu är det bara Gullan kvar som gnäggar i stallet. Det känns lite tomt och ensamt att inte ha dem kvar i min vardag. I alla fall nu när jag verkligen har det svart på vitt. Dem är inte här längre. Känns märkligt på ett sätt när man har varit en inbiten hästfanatiker i 19 år och sen väljer att sluta.
(Jag saknar mina vänner och vill gärna träffa er snart)
I morgon kommer pappa och Boris tillbaka från sin låånga skidresa. Pappa har ramlat i backen och mår inte så bra. Så går det när man envisas med att åka fort som fan utan att vara i form. Nåväl, inget mer tjat från min sida.
l 
Godkväll säger vi så länge
Australia
Jaha, idag är den andra bruttan här. Ni vet, Linn. Hon hoppar sönder min säng och skriker mellan väggarna så att grannarna vaknar. Och det är farligt för grannen Jefrey är inte att leka med. Han slänger i sig droger till höger och vänster, upp och ner och smäller dörrar. Ibland hotar han att han ska mörda en, ni vet, the usual stuff.
Besökte bion och såg Australia. Klagar inte, kanske lite mycket Hollywood. Vackra scener dock och vacker hunk.
Emil sitter just nu i min fina röda läderfåtölj och förpestar tillvaron för oss alla. (jag gillar dig Emil)
Titta bara på henne. Hur orkar man?!
Dags för Benjamin Button!
Just another day
För övrigt har jag snott bilden av henne. OW!
Jaha, ännu en dag måste man stå ut med henne. Jag pratar såklart om Isabella.
Hon kom hem till min lägenhet igår (why God why?) för att länsa mitt kylskåp och trampa sönder min sugmaskin.
Sedan rökte hon upp alla mina cigaretter med argumentet att jag var skyldig henne?!?!
Håller för tillfället på att plocka upp alla sönderslagna tallrikar och glas som hon välte ner från skåpet.
Diskhon är full med gammal kletig äppelpaj som hon tvingade mig att laga igår under tiden som hon bloggade.
Sedan blev hon arg på mig för att det hade blivit för mycket äpplen och för lite smuldeg. Då fick jag nog och väste i hennes vänstra öra att såhär kan hon minsann inte bete sig, så vi satte oss istället vid hennes dator och gick igenom gamla minnen från NY med varsin kopp kaffe och deathsticks..
Sedan var vi alla så lyckliga och glada och väggarna sjöng av lycka och då bestämde vi oss för att se på White men can't jump. Isabella somnade. Jag puttade ner henne på madrassen.
Nu är hon borta och allt som är kvar är ett rökmoln.
KOM TILLBAKA SNART!
Märkliga ting
Skrivet för några dagar sedan;
Sitter just nu på tåget som skall ta mig till flygplatsen i Genève. Har märkligt nog gråtit på vägen. Ni vet, tysta blyga tårar som långsamt trillar nerför kinden. Var tvungen att titta upp flera gånger för att behålla dem i ögonen. Har åkt i 2 timmar och har ytterligare en halvtimme kvar. Det är behagligt att lyssna på franskan som virvlar omkring i vagnen människor emellan.
Skidåkningen idag gick bra, men det var med en stor klump i magen jag gled runt i backarna. Det var så vackert överallt och jag kände mig underlägsen allt som naturen bjöd på. Och sedan igår har jag börjat fundera allt mer och djupare. Existentiellt alltså. Här uppe bland bergen, här finns inte allt det som just nu tar upp mitt liv. Här finns bara frihet, det egna jaget. Det som definierar människan. Allt det ytliga beteendet och varandet har reducerats till något mycket större och enklare de dagar då jag har befunnit mig i Alperna. Och jag har mycket att tacka Matt för. En människa i harmoni och balans med sig själv och sin omgivning. En riktig inspiration som jag aldrig kommer att glömma, och jag vet mer och mer vad det är jag vill med mitt liv, även om jag på det rent ytliga planet inte har en aning om vad jag vill uppnå. Är motvillig till att lämna landet, jag vill vara kvar här, andas ett tag till. Se med mina nya ögon och ta in det som jag vill ta med mig hem.
Men jag har mycket att komma hem till. Jag har mycket att vara tacksam över och det har jag blivit varse om allt mer. Jag har mycket att rätta till och mycket att värna om. Jag har mycket att se fram emot och jag kommer ständigt få uppleva nya äventyr. Hysterin och desperationen som har ätit upp mig inifrån kommer jag låta vara kvar, men inte lägga någon större energi på (försöka i alla fall). Det får vara där tills det beslutar sig för att lämna mig ifred. Jag får ta reda på vad alla mina känslor vill, ta lärdom av dem och utvecklas. Det är väl det vi alla är här för? Att utvecklas.
Jag har så mycket kvar att ta del av i mitt liv. Nya människor som kommer hjälpa mig på vägen att gå vidare, gamla vänner som jag kommer ha med mig i mitt liv så länge det bara går. Jag har många länder att besöka, platser att inta, platser att lämna. Människor att möta, människor att lämna. Mitt hjärta kommer säkerligen brista flera gånger, men det är inte värre än att låta det läka igen. Hjärtat tål mer än vi tror. Den här veckan har varit märklig. Jag mår så dåligt att jag inte för mitt liv kan begripa varför det skulle bli såhär. Å andra sidan känner jag mig öppen. Rensad på något sätt. Från inskränkthet och blindskydden är borttagna. Jag hoppas verkligen att jag orkar upprätthålla detta stadium jag just nu befinner mig i. Jag hoppas jag kommer våga driva det vidare, framåt. Driva det till något som kommer kännas som ett lugn.
Boris och pappa kommer vara kvar en vecka till. Jag hoppas verkligen att Boris kommer lära sig tillräckligt mycket och fortfarande tycka det är lika kul vid slutet som han gjorde i början.
Nej, nu får jag nog packa ner datorn i väskan igen. Titta ut genom fönstret lyssnande till musik och ta in det sista av Schweiz jag kommer få se på ett tag.
Varma och hjärtliga hälsningar.
(för övrigt, en fortsättning hann jag spinna vidare på och läggs möjligtvis upp. Av någon outgrundlig anledning)
Greetings from Switzerland/France pt1
Näst sista dagen är snart förbi och ångesten bara väller över mig. Att behöva åka tillbaka till verkligheten och Svalöv igen får mig att vilja ta ett annat flyg än det som ska ta mig till Köpenhamn. Att behöva möta det jag lämnade efter mig igen gör mig illamående och nästintill gråtfärdig. Men jag vet, jag kan inte fly, jag kan bara göra det bättre.
Och tack gode gud för Isabella och Linn. Saknar er sjukligt mycket. Och Fanny, jag hoppas verkligen att jag får träffa dig snart. Saknar dig något enormt.
Tänk er att jag är i backen med glajjorna på cruisandes runt bland alla.
Gör några coola hopp och tricks. (ävenomdetintesynspåbildenmenförsök!)
Nåväl, de senaste dagarna i backarna har gått bra och t.o.m över förväntan. Jag önskar bara att idiotiska tanter och ungjävlar kunde sluta köra in i mig. OCH jag frågade faktiskt Matt om det var mitt fel vilket han försäkrade mig om att det inte var. Och varje gång ngn rammade in i mig brusade han upp och sa åt dem att kolla sig för. Aah, what a saviour ey?
Idag och igår åkte vi över till Frankrike. Rätt cool tanke att veta att man har skidat över till ett annat land och sen tillbaka igen, tycker jag i alla fall. Vädret och vyn har varit helt fantastisk de två senaste dagarna. Klarblå himmel och fantastisk sol med underbar snö. Jag kan numera säga att jag utan problem kan åka i puckelpistarna och det enda jag inte har provat är The Wall. Men jag är inte trött på mitt liv helt än, så jag tänkte att jag kan ta den när jag är olyckligt gift med en man som misshandlar mig och två knarkande unjävlar som inte fixar sina betyg samt när mina vänner har vänt mig ryggen och jag precis har fått sparken för att jag råkade häfta fast en kunds fingrar i skrivbordet. Anledning? Dem var i vägen såklart!!!(?)
The Wall är nätt och jämt som en vägg råfylld med puckar. Ingen maskin kan åka upp dit så den ser ut som den förtjänar.
Ett stup kort och gott för folk med självmordstankar.
Jag får stora skälvan när det är mycket folk i backen och ställer mig helst stilla på ett och samma ställe, darrandes i väntan på att de ska dra förbi. I morgon blir sista dagen av skidåkning som sagt och jag har fram till tolv på mig att göra det bästa av situationen och racea järnet. Jag ska allt visa alla gamla tanter och småungar hur det egentligen ska se ut. Jodå.
Strax därefter är det en snabb dusch, ombyte och ner till tåget som skall ta mig till flygplatsen. På söndag får jag äntligen träffa Isabella och det ska bli så jävla skönt att komma tillbaka till Gabbi och Isabella tider.
Förhoppningsvis får jag träffa Linn i veckan också. Om du har tid??!!
I've had a fuckin good time och jag tänker definitivt komma tillbaka.
Någon gång...!
Snart blir det raclette och efter det hoppas jag att jag inte ska behöva äta mer ost. Det har blivit galet mycket här, det är ost till allt. Helst bara ost. Och syltlök. Jag har märkt att jag är lite smått allergisk.
Goda hälsningar från ett vackert Schweiz!
Greetings from Switzerland pt4
Här sitter jag nu, uttråkad som man bara kan vara i Svalöv i vanliga fall. Det har varit en fasligt lång
dag, skidåkning från 9 till 15.
Jag gick upp i vanlig ordning, klädde på mig och åkte upp till skidbackarna. Dimman låg tjock och tät och jag pissade på allt och alla. Jag var så jävla arg och muttrade till alla i backarna att stå stilla för jag kunde inte ens se mina fingrar, än mindre dem. (okej, jag hade vantar på mig, men point made). Det hade snöat mycket under natten och det ville visst inte sluta.
Jag blev dyngsur och det blev bara värre när jag ramlade. Hittade en backe lite längre ner som bjöd på clear sight som tog drygt tio minuter att åka. Lite mycket isfläckar dock som leder till att man åker ner i spagat vilket jag tyvärr inte är tillräckligt vig för, so imagine the pain.
Mr Gangbang och jag dagen efter nyår. (jag vet, jag måste fixa min kamera
så jag kan ta lite tidsriktiga och aktuella bilder)
Strax blev klockan 13 och det var dags att möta upp min lover. Ah, där stod han i all sin glans, inte alls gammal och skruttig utan ung, fräsch och alldeles alldeles bedårande. MEN det bästa i historien är; han kom från England. Förstår ni? Brittisk dialekt.
Jag sa lite dumma grejer och han skrattade, sen var vi iväg (han hade humor). Vi gjorde lite övningar och allt kändes bra, men när han bad mig att åka efter honom så tyckte jag han var dum - hur skulle jag kunna koncentrera mig på skidåkningen när hans termobyxe-klädda-rumpa guppande runt framför mig? Det visade sig att han var expert på "lösnö-åkning" vilket jag inte gillade. Det är svårt att styra skidorna när man inte ens kan se dem. När han sen ville att vi skulle åka i branta backar med gupp tyckte jag ännu sämre om honom. När jag sedan ramlade så många gånger att jag började undra om det var något fel på backen växte det nästintill ett inre hat mot honom. Men han var så söt och vi hade så fruktansvärt roligt ihop så jag förlät honom för alla hans fel och brister. I slutet av lektionen klarade jag faktiskt av allting galant, tills en idiot körde på mig bakifrån så jag flög iväg (för typ 5:e gången). Tyvärr tar allt roligt slut förr eller senare och jag var tvungen att säga hejdå till Matt, jag fick en brittisk kram med ett löfte om att vi skulle ses imon. Ha, yeah right!
Jag och min lillebror Boris i bilen på väg till bergen. Snart ska man åka
tillbaka igen. Ångest times four.
Jag är slö och trött i huvudet och det blir tidigt sängdags för mig, hoppas jag. Imorgon kommer vara största utmaningen hittills, det har snöat non-stop sedan igårkväll och det ligger metervis högt snötäcke på taken. Men jag är beredd!
Matt
Idag är det Matt's chans att vinna mitt hjärta. Åh Matt! Jag föreställer mig dig med lockigt brunt hår, mjukt mörkbruna ögon,
vackra händer och fantastisch på skidor! Du är trevlig och rolig med väldigt bra engelska som har den där lilla sexiga franska twisten. Ibland tittar du lite under lugg på mig och dina ögon ser så busiga ut. Dina skidor är lite längre än mina, men det är okej. Du är ju trots allt längre än mig. Du är i dina 20 och vill visa mig ditt favoritställe bland backarna.
Ja, han är allt för mysig den där Matt. Gabrielle och Matt. Matt och Gabrielle. Det blir nog bra ska ni se. Har precis ätit frukost, har lite dötid att slå ihjäl så jag sitter framför datorn en stund. Vid nio är det dags för skidåkning och vid 13 ska jag på dejt med Matt. Jag ska alltså åka runt i 4 timmar innan han och jag ska iväg på vår Lovetravel. Hur i allsindar ska jag kunna undvika att se ut som ett reperationsbygge? Nåväl, Matt är väl van. OM det nu mot förmodan visar sig vara en äldre herre (vilket jag inte för mitt liv skulle kunna begripa varför, de anställer väl bara hippa, snygga ungdomar. Fullt seriöst nu alltså. Jag har inte sett en enda skidlärare som skulle kunna klassas som ful. Skulle JAG då av alla få den gamla gubben vet jag att gud hatar mig.. (ooh, jag skrev gud med litet g!!)
Nej, så löjligt, jag är trött, har sovit för lite och har alldeles för ont i mina axlar. Och om 20 min ska jag åka till backen. Wish me luck!
Om någon har sett min hatt som har varit försvunnen sen
ett bra tag, så säg bara att jag saknar den och att det är
dags att komma hem.
Greetings from Switzerland pt3
Sitter just nu på ett café drickande den goda cappuccinon. Allt för att undgå att vara hemma. Jag är så förfärligt trött och sliten att jag kommer somna om jag är hemma. Har varit igång sen klockan 7 idag och boy är det en pärs att vara ute i den klara luften när man inte är van vid det. Träningsvärken i händerna har gått över men efter idag kommer det slå tillbaka tio gånger hårdare.
Bestämde mig för att trots allt ta en skidlektion för att komma in i det igen och öva upp min teknik (som jag egentligen inte är så haj på) och vem är det som står och väntar på mig om inte en kvinna?!?!
Jag tänker att halva grejen med att ta en skidlektion om man är tjej är för att ha en snygg skidlärare. Nu var hon visserligen en pangbrud, men jag menar, vafan hjälper det mig? Jag blir lite putt i backen och sträcker motvilligt fram handen och säger på min sämsta franska vad jag heter. Hon hette Mélanie (uttalat Mélanhiii, äh) och jag säger "D'accord", ett av de fåtal ord jag kan på franska (betyder OKEJ.) Sen bär det av och hon tar mig till det ena stället värre än det andra och propsar på att jag ska lära mig att snurra på mina skidor. Jaha tänker jag, och försöker mig på att snurra, kommer tyvärr inte hela vägen runt utan fastnar i bakåtläge (igen!) skrattar till lite förfärat och rammar in i henne. Hon berättar att hon hade skadat nacken för nån vecka sen men att det var bättre nu, men att det kunde gått illa. Jaha? Stå inte i vägen då, ville jag säga på franska men sa det på svenska istället (mest för att jag inte kan franska). Sen slutade vi snurra på skidorna och började åka riktigt istället, det visade sig att vi hade ganska kul ihop och vi åkte lite i slalombacken. Sheise vad kul det är.
Världens bästa manick! Min är sönder efter lite skidåkning. Mycket
tramsigt. Lite smält snö kan väl ändå inte skada?
Åkte senare med pappa och kände mig redo för att ta mig an lite större utmaningar, puckelpist och isbackar är kanske inte riktigt min grej men jag fixade det efter lite fumligt åkande.
Måste återigen nämna hur fantastiskt vackert det är här. Jag ska definitivt flytta till Schweiz nära Alperna. Sommar som vinter är det storslagna vyer och det är jämt aktiviteter på gång här. Verkar som att man även kan rida runt lite på de mer vänliga backarna. Låter som något för mig.
Bad för övrigt pappa ta lite kort så jag hade något konkret att lägga upp här, men när han frågade vad han skulle ta på sa jag bara "Men ta på ngt berg eller ngt"?!?!
Jag vet inte vad det är med mig, men jag känner mig bara fruktansvärt fånig om jag ska "posa" framför en kamera som pappa står bakom. Nåväl, jag får väl be Matt, min skidlärare för morgondagen (låter som en kille inte sant?) ta lite bilder. :D
Är inne på min andra cappuccino nu och jag bara tackar och tar emot.
Isabella och jag under FN-spelen i NY. Good times baby, good times!
Greetings from Switzerland pt2
Ja, patetiska lilla Gabbi. Jag kommer väl aldrig ta mig i kragen. Idag försov jag mig och pallade inte bry mig om att stiga upp eftersom jag bara hade en kvart på mig att bli klar. Och jag menar, när det handlar om skidkläder, vem fan blir klar på en kvart? Bara att ta på sig pjäxor och skidor är ju ett projekt i sig. O alla vet väl hur det är när man ska på toaletten och där står man nödig och förfärlig med en halvtimmes "avklädning" framför sig.
Så det hela slutade med att alla åkte iväg medan jag låg kvar i sängen och återigen hatade allt och alla.
Hursomhelst, jag deppade inte länge. Jag tänkte att det här var ett ypperligt tillfälle att plugga! Jag har nämligen tagit med mig hela skolbiblioteket samt diverse läroböcker osv osv. Men självklart gjorde jag inte det. Jag satte mig istället framför datorn och fyllde dagen med meningslöshet. Senare tog jag på mig ytterkläder och vandrade runt i byn som ligger inklämd bland bergen. Det är så fantastiskt vackert här. Det tar verkligen andan ur en.
Jag satte mig på ett litet café och drack 2 koppar underbar cappuccino. Det fina med Schweiz är att man alltid får choklad till sina varma drycker. Det är fint tycker jag. Det är fina människor här.
Imorgon skall jag ha lektion kl 0900 och det ser jag inte framemot.
Nu vill mina kusiner att jag skall titta på Spiderwick.. Skitkul.
eftersom min kamera aldrig vill följa med ut på resor får jag använda mig
av min mac.. Men, detta är hursomhelst vyn utanför mitt sovrumsfönster. Usch.
Okej, ska ta en bättre bild.
Drick mindre mjölk!
Läste en insändare i Expressen häromdagen där Johan Lundin är mycket bekymrad för barnen i förskolor.
Han skriver följande;
"Jag vikarierar på olika förskolor och trivs jättebra. men jag stör mig på att barnen pruttar hela tiden, det luktar prutt överallt."
Jag tyckte det var hysteriskt kul.. Kalla det bajs-humor om ni så vill, fast jag personligen känner att jag har
växt ifrån den fasen, men det här? Jag tycker bara det är så himla charmigt komiskt. Prutt liksom?!
Han fortsätter;
"Jag har också upptäckt at barnen dricker väldigt mycket mjölk. Upp till tre gånger om dagen, ofta med en tallrik yoghurt till, det är klart att magen reagerar."
Så alla ni som känner av att det blir lite väl mycket "prutt" i vardagen kanske vborde se över ert mjölkintag..
Jag menar, man vill väl inte gå runt och lukta som en hel förskola.
Ja, det var bara en liten rolig grej. Greetings from Switzerland!
Take it easy on the white fluid...
Greetings from Switzerland
Efter en dag i backen, där jag fått genomlida många obehagligheter, kan jag säga att jag är rejält utmattad. Nickade till i soffan nyligen till Ringaren i Notre Dame, inget ont mot den, den är grym, men kära nån vad man blir överkörd efter ett tag här. Luften är så ren och klar, det är så många nya intryck att ta in och såklart den fysiska biten gör sitt till. Jag som har blivit lite (underdrift) av en soffpotatis sen jag slutade rida är inte alls i stånd att syssla med någon typ av motion.
Jag hoppas att en vecka i Alperna i alla fall kommer kunna reducera ett kilo eller fem och kanske ge mig lite mersmak för träning igen så jag sätter igång. Man mår så enormt mycket bättre när man är aktiv, klyschige som det må vara.
Nåväl, jag står där på mina skidor redo för mina första åktag på fem år. Mina ben darrar och jag ser ingen annan som är i samma tillstånd. Jag hatar min pappa som tog mig hit och jag hatar alla andra där också. Och jag hatar även Schweiz för de har ingen Marabou och Marabou är sorgligt gott. Men jag tar tag i mig själv, spottar lite snabbt åt sidan för att se världsvan ut innan jag beger mig av. Ut. Nerför. Ja, ni förstår. På sina ställen var det stora sjop av snö (okej, ja jag vet. Det är det som är meningen med skidåkning, att det är snö) och det tar emot så mycket när man åker att skidorna ibland kommer i kors. Och DÅ är det väldigt lätt att hamna baklänges, vilket resulterar i att folk kan missta en vid en nybörjare. När man senare ramlar och ena skidan åker av samtidigt som man kanar nerför backen för att det är så halt att man inte får något grepp, kan detta intrycket förstärkas ytterligare. Då gäller det att jobba bort detta och då åker man fort som fan.. I mitt fall helt utan kontroll, men dock snabbt som aldrig förr. Och efter ett tag får man panik för man har ingen koll på sin kropp eller sina skidor, så antingen börjar man gråta eller skratta. I mitt fall så skrattar man. I varje pressad situation skrattar jag. Såklart tror folk att man svischar förbi hysteriskt gråtande och livrädd letande efter mamma och pappa.
Ja, men jag har det bra här. Klockan är snart nio och jag vill bara gå och lägga mig. Men först måste vi titta på Rambo. Rambo är cool. Fast Rocky är lite coolare.
Ett av de vackra bergen vi är omgärdade av. Idag var jag uppe på en 2500-
meters höjd och boy var det coolt. (jag åkte faktiskt inte i kors med skidorna
hela tiden)
Schweiz
Sitter i bilen och tjurar. Far och lillebror befinner sig inne i ett shoppingcenter och surrar. Jag försöker få igång internet dock utan resultat. Tjurar ytterligare.
Schweiz är på många sätt mycket vackert, men då enbart med landskapet och naturen i åtanke. Själva samhället eller hur infrastrukturen är uppbyggt är föga imponerande. Trashigt är ett bra ord för att sammanfatta landet som är lika stort som lilla småland. Vi har ännu inte klättrat upp i bergen, vi bilar dit senare ikväll. Först ska vi hälsa på lite släktingar innan vi ska prova ut skidor. Att det var ca 5 år sedan jag sist rumlade runt i backarna med ett par skidor på fötterna väljer jag att bortse från. Det här kommer gå galant. Jag är en naturbegåvning på det mesta, likaså skidåkning. Tänkte köra med en ny grej nu, för att fila lite på min image; åka med en öl i handen. Kan se coolt ut. Lite sådär ”jag åker skidor men vad bryr jag mig så länge jag har en öl i handen”. Killarna kommer falla pladask. ”Vilken brud!” kommer dem tänka när jag rusar förbi dem smått halvhysterisk och vinglande med ett glas öl i handen och en gul strimma i snön som följer efter mig.
Vi får väl bara hoppas att de väljer att titta bort när jag poffar in i en snödriva och ena skidan åker av för att sedan kasa nerför den långa backen. Vilket enligt mig ger mig ett ypperligt tillfälle att imponera ytterligare. Åka ner med bara EN skida. Jag menar, hur många av dagens ungdomar gör egentligen det? Bara de som åker med öl i handen om du frågar mig. Och jag menar, hur många av dagens ungdomar gör egentligen det?
Lite smått sugen på sommaren nu, här där jag sitter i själva
snökaoset. Imorgon blir det dags för skidåkning. Geese.
Scientologi
Att Scientologirörelsen grundades av science-fiction författaren L. Ron Hubbard känner kanske en del till.
Att Scientologi baseras på science-fiction är dock ganska intressant.
Nedan kommer en del intressanta fakta kring vad man tror på inom scientologin. (när jag läste det första gången skrattade jag så mkt att folk bad mig vara tyst)
*Man anser att människans andliga varelse är odödlig och bär därför på en hel del traumatiska minnen som bl.a orsakats av fientliga utomjordiska civilisationer som hjärntvättat thetanerna (människans själ) med olika implantat.
* För cirka fyra kvadriljoner år sedan (ja, jisses, det var ett tag sen) utsattes thetanerna för ett högt knäckande ljud efterföljt av en häststridsvagn med en trumpetande kerub (en typ av änglavarelse som är en blandning mellan ett djur och en människogestalt.) Thetanerna blev därefter överväldigade av mörker och detta påstås ha öppnat porten till universum. Intressant.
* The Wall of Fire, min favorit: The Wall of Fire skall ha ägt rum för ca 75 miljoner år sedan. Den onde härskaren över den galaktiska federationen, Xenu fraktade miljarder utomjordingar till jorden och dödade dem i vulkaner med hjälp av vätebomber (?!). Därefter skall deras thetaner ha åkt upp i atmosfären för att sedan bli tillfångatagna och bli placerade i 3D biografer där de skulle komma att bli hjärntvättade med hjälp av filmer. Mycket imponerande att de hade 3D biografer för 75 miljoner år sedan. Jag som trodde det var ngt som härstammade från vår tid.
* Scientologikyrkan har s.k Celebrity Centres som visserligen är öppen för allmänheten men främst riktar sig till kändisar efter det är "de som skapar framtiden". Well, in my face.
* Kända medlemmar inom Scientologin:
Nancy Cartwright - Bart Simpsons röst.. I knew he was screwed up..
Tom Cruise - behöver väl ingen presentation..
Katie Holmes - blame it on Tompan.
John Travolta - Pulp Fiction och Grease in my heart forever!
Jason Lee - huvudpersonen i my name is Earl
Lisa Marie Presley - The kings daughter. Han vänder sig säkert i graven.
Will Smith - Töntiga men ack så charmiga Hancock
Patrick Swayze - Vem kan glömma Dirty Dancing? (dock oklart om han fortf är medlem)
I'm dissapointed Suco. Real bad.
Insomnia-race
Körde på ett insomnia-race inatt vilket innebär att man laddar upp med stor kanna kaffe, fullt paket cigaretter, toalettlitteratur (för efter ett tag när man har lirat patiens i några timmar och stirrat ögonen sneda vid datornskärmen kan det vara rätt skönt att gå in på dass och inspireras av Knasen), ingredienser för eventuell matlagning, vin och öl (i vissa fall), och kortlek.
Man kör på en mental förberedelse, utför olika uträkningar för att planera racet i bästa möjliga mån och sedan stålsätter man sig inför kommande utmaningar. När klockan börjar närma sig 04.00 och man inte längre kan känna sina egna knän behöver man inte oroa sig eller drabbas av panik. Detta är fullt normalt!
Trots detta inomnia-race anlände jag ändå försent till skolan.
Insöp ännu mera kaffe och cappuccino och kände hur övertröttheten hängde över mig. Att vara övertrött är faktiskt ur många olika aspekter väldigt behagligt men framförallt roligt. Allt som pågår har en hysteriskt komisk glans över sig och att någon säger hej till en i korridoren kan få en att vika sig dubbel.
Hur som helst, kvart i två begav jag mig hem till lägenheten för att packa resväskan med onödiga prylar inför min kommande skidresa till Schweiz. När jag såg sängen inklämd i ena hörnet av mitt rum tyckte jag att den såg så ensam ut och bestämde mig för att skeda med den en stund. Ställde väckarklockan på halvtre och tänkte att en powernap om 30 min säkerligen hade gjort mig gott.
När jag vaknade igen fem och en halv timma senare var det mörkt ute.. %()#"&(%=)`"(%)=("#)=##"`/%"`"()%"`/)"%`()#/%(/€). Jag slängde ner alla mina tillhörigheter och insåg att det inte fanns ngn tid att tvätta när jag skulle komma hem till familjen. Svordomar och koppar slängdes mot väggarna och jag tänkte att det där kunde Emil minsann plocka upp!
Nu sitter jag här och ska strax gå till bussen. Imorgonbitti befinner jag mig i Köpenhamn för att ta flyget till backen.
Wish me real fuckin' luck!
Jag är hon med gulsot. Bra.
Not on soundtrack
Vaknade idag i min säng (:O !) vid ett alldeles för sent klockslag. Det har bestämts per telefon tidigare
att mor min och Gabrielle (hennes dotter) skulle shoppa skidkläder eftersom Gabrielle (dottern)
ska till Schweiz över lovet (för att åka skidor). Insåg att det inte såg så bra ut att ringa vid 15-tiden eftersom mor kanske
skulle tro att jag precis vaknat. Grejen är den här att när man precis har vaknat så hörs det väldigt tydligt på rösten
och det ville jag undvika, därför satte jag mig upp i sängen och började konversera lite med väggarna för att mjuka
upp den. Jag kom på den briljanta idén att äta lite så jag kokade ihop en macka med sallad och skinka för att sedan sätta mig i sängen igen och återgå till min och väggarnas diskussion (som jag kanske kan tycka hade gått lite överstyr,
kändes fånigt efter ett tag när de fortfarande inte ville säga något). När mackan var uppäten bestämde jag mig för att säga ett par ord till och då kommer min "lägenhetspartner" Emil;
"Lägenhetspartnern" Emil - Vem pratar du med?
Den tilltalade - ...mamma
"Lägenhetspartnern" Emil - I telefon?
Den tilltalade - Öh, ja?
"Lägenhetspartnern" Emil - Men du håller ju inte i din telefon.
Den tilltalade ngt irriterad - Nej, men jag la precis på! *himlar med ögonen*
"Lägenhetspartnern" Emil - Jaha. Hejdå.
Den tilltalade - mmm
Gud, män alltså. Tror man sitter och pratar högt för sig själv. Hur som helst, rösten kändes mogen och jag ringde mamma. Allt slutade lyckligt och nu är jag redo för att bekanta mig med treåringarna i barnbacken.. Fett, men det får väl inte hänga med på afterski antar jag. Kanske om man provar "They're with me"..
Tidigare nämnda töntar, Linn i mitten och Isabella till höger.
Bloggdrömmar
Jag vet inte om jag ska ta mitt liv nu eller vänta tills cigaretterna gör det.
Det här med bloggandet har jag ställt mig negativ till ända sen bloggfenomenet ploppade upp,
men nu när jag själv har blivit en töntig bloggare känner jag att det har stigit mig åt huvudet.
Inatt vaknade jag svettig och vettskrämd med ett illamående som bitchslapade mig i ansiktet.
Ja, jag hade drömt om bloggeri.
En stor konspiration bloggare emellan hade tagit sin form och det var
ett stort Bloggkrig på G. Jag hade en ynklig liten armé om 4 bloggare (jag och tre till eftersom de är de enda
tönt-bloggare jag känner) MEN vi hade lite underground kontakter och vi gaddade ihop oss och värvade medlemmar,
vilket betyder att man kan samla poäng på alla de otaliga gratis-sidor som finns. Detta är bra för det viktigaste
här i blogg-världen är att värva medlemmar, promota sin blogg så man får fler läsare osv osv FÖR DÅ kan man få
presentkort värda si o så.
Vi fick ett hett anonymt tips om en bloggsida som hade hängt ut mycket viktig information om våra värsta fiender.
Dessa kom strax att kontakta oss och Det Tredje Bloggkriget kunde börja, på riktigt!
Som ni förstår är detta mycket allvarligt och mitt tillstånd just nu är ganska skakigt. Har dessa drömmar för avsikt
att fortsätta måste jag helt enkelt avsluta mitt konto här och frigöra mig från blogg-världen för alltid.
Star Wars släng dig i väggen! Blog Wars har börjat...
Välkommen
Vi börjar där jag är, vilket i och för sig kan orsaka viss förvirring, men hur detaljerat jag än skulle beskriva my past, my present and my future hade jag bara bakat in mig i krångliga formuleringar. Jag presenterar idag två karaktärer som finns tillgängliga i mitt liv;
Isabella Régi - mentalt störd med lockigt hår huffandes på Davidoff som hon så egocentriskt delar med sig av. Skriver för övrigt själv en blogg som är sjukt töntig.
Linn Falk - Lång och med en fallenhet för matlagning. Är ganska goofy och jobbig samt en fucking jävla copycat. Har skaffat sig en likadan Mac som mig och tar fula bilder på Photobooth. Tvi.
Isabella Régi - Min andra hälft. En av de mest underbara människorna som förgyller mitt liv med sarkastiska kommentarer och djupa diskussioner med cigarett i hand. Isabella som ska på äventyr i London med mig i släptåg, God it's gonna be a fuckin' blast (forgive me for cursing)
Linn Falk - Den snällaste och mest underbara människa jag mött. Vi dricker oss fulla flera dagar i rad inklämda i min lägenhet med varsitt korsord i hand lyssnande på töntiga låtar. Ska till New York och lämna mig och Isabella åt våra öden i London.
Kaffemaskinen på skolan som i vanliga fall kräver 5 riksdaler för en kopp kaffe har idag fått den s.k "givmildar-sjukan" och delar ut både cappuccino o kaffe gratis. Har på 30 min sparat in 20 spänn. Life's good.
Isabella och Linn våldgästade mig i min lägenhet i Svalöv i helgen, åt upp min mat, vandaliserade mitt rum och klädde väggarna med toapapper. Sedan bredde vi ut ett lakan på golvet, tände romantiska ljus, satte på Enya (vi spelade låtar med henne, vi satte INTE på henne, sjukt att ni ens kom på tanken) och hade picknick. Pizza. Jag spydde av Linns äckliga flottberg och efter det drack jag lite cola för att bli av med smaken. Sedan slängde jag ut dem för jag pallade inte med deras töntiga röster.
Nu ska jag äta lunch.
